Att leva i den tuffa och torra miljön i sydvästra Afrika är inte alltid lätt. Men gemsbocken är väl anpassad till det livet.

Gemsbocken måste leta och spara vatten

Gemsbocken föredrar att äta grönt gräs, men eftersom det inte alltid finns i de torra miljöer den lever i, äter den ofta torrt gräs. I den torra miljön gäller det att få i sig så mycket vätska man bara kan från maten.

Därför betar gemsbocken på kvällen och morgonen och får då i sig extra vätska från daggen som bildas på maten under kväll och natt.

Den kan också gräva en meter ner i marken med sina hovar. Där hittar den rötter, lökar och andra växter med mycket vatten i sig. De kan också gräva vattenhål i de torra flodbäddarna.

Det gäller också att spara på den vätska som finns i kroppen. För att minska förlusten av vätska under dagen ligger gemsbocken i skuggan och vilar under de varma timmarna på dagen.

Gemsbocken gömmer sina nyfödda ungar

Flocken består oftast av både hanar och honor. Flera könsmogna hanar kan leva i samma flock utan att vara dominanta. Flera av dem kan till och med ha underutvecklade testiklar. Gemsbockshanar kan också leva helt själva.

Det är oftast mycket dominanta hanar som går in och parar sig med honor i befintliga flockar. När honan ska föda går hon undan från flocken och gömmer sin nyfödda unge.

Under den första tiden kommer hon tillbaka för att dia den ett par gånger per dag. Ungen kan faktiskt gå redan efter några timmar och springa efter några dagar. Men det är inte förrän vid tre-fyra veckors ålder som mamman tar med sig ungen till resten av flocken.

Gemsbockar har mycket långa horn, som kan bli upp till 150 cm långa! Med de kan de försvara sig, sina ungar och sitt revir.

Gemsbocken lever i sydvästra Afrika, framförallt i Botswana, Namibia och Sydafrika. I Angola har de tidigare funnits men är troligtvis utrotade.

Trots att det pågår mycket jakt på gemsbocken för dess spektakulära horn så finns det flera hundra tusen gemsbockar kvar. I skyddade områden och på privata marker ökar antalet gemsbockar.